Branschbyte efter blöjbyte

"Biblioteksbranschen fanns egentligen aldrig med på listan när jag under gymnasieåren började fundera på vilken typ av utbildning jag skulle söka mig till. I stället var det skrivandet och journalistbranschen som tillfälligt tog mig till vårt västra grannland Sverige för studier i början på 00-talet.

När jag drygt tio år senare gick på min första moderskapsledighet hade jag två mål, utöver själva barnafödandet:

1. Att vara hemma så länge som möjligt, gärna med två barn i följd.

2. Att ta studieledigt i stället för vårdledigt, för att kunna använda rätten till det rätt så generösa vuxenstudiestödet som vi har i Finland.

När jag berättade om punkt nummer två för en journalistkollega med barn, skrattade hon och sa: ”Och du tror på fullaste allvar att man hinner studera när man är småbarnsmamma?”. Då växte hornen i pannan på mig. Självklart kunde jag klara det!

Och vill man så kan man, heter det ju. Faktum är att jag trivdes ypperligt med att vara blöjbytande, sångtrallande, vagndragande, mjölkspyetorkande distans-studerande bebis- och småbarnsmamma. Att det blev just informationsvetenskap berodde på att jag redan tidigare hade gått några distanskurser i ämnet och upptäckt att det intresserade. Punkt nummer ett i min livsplan uppfylldes också och sammanlagt var jag hemma nästan fem år och skrev både gradu och lilla språkprovet i finska medan mina småttingar sov sina dagslurar i varsin vagn två gånger om dagen.

Våren 2018 bestämde jag mig för att delta i Finlands svenska biblioteksdagar i Helsingfors, för att mingla och skaffa mig värdefulla kontakter inför mitt planerade inträde i biblioteksvärlden. Under middagen på kvällen satt jag mittemot specialbibliotekarie och numera Vanessa-pristagare Mikaela Wickström, och jag anförtrodde mig till henne om att jag trots allt känner mig lite orolig över att ingen ska vilja ha en avdankad journalist som bara har varit hemma de senaste åren och totalt saknar erfarenhet av biblioteksbranschen. ”Det kommer nog att finnas plats för dig”, sade hon då, och de orden betydde mycket.

Under dag nummer två på konferensen ringde bibliotekschefen för Pedersöre kommunbibliotek för att kalla in mig på anställningsintervju till en nyinrättad tjänst som specialbibliotekarie som jag hade sökt veckan innan. Resten är, som man brukar säga, historia.

Jag har aldrig någonsin ångrat mitt branschbyte. Att komma till bibban var som att komma hem. Givetvis var det mycket som var nytt och okänt, men jag märkte omedelbart att det här är en bransch med en fin samhörighet där man hjälper och stöttar varandra även över kommungränserna, och det gör att man faktiskt klarar det mesta. Det är på många sätt ett kreativt jobb med stora möjligheter att testa nya idéer. Jag är stolt över att få jobba med något så viktigt som läsfrämjande."